Nej till Palestina i FN, innebär att ha ett "HÅL I HUVUDET".

Olof Palme och Yasser Arafat, 1983. Då,  var man inte rädd för America eller Israel !

PLO s chef, Yasser Arafat.

Palestinas Utdelning, 1947.

Palestinska pass, 1947.

Ben Gorion, och Israels byggandet, 1948.

Palestina s ockupering.

Itzhak Rabin, Clinton och Arafat: fredssamtal, 1992.

Palestinska kvinna och barn (5 och 7 år) mot en stackas ensam soldat från ett demokratisk land: Israel.

Carl Bildt, utrikesministern.

Utrikespolitisk debatten om Palestina.

I dag, 15.02.2012,  möts riksdagspartierna i en utrikespolitisk debatt. Heta ämnen på agendan är de fängslade Svenska journalisterna i Ethiopien samt Sveriges erkännande av Palestina.

När det gäller första ämnet : Vad gorde de 2 Svenska journalisterna i Ethiopien ?

Nu har två svenska journalister, som tagit sig in i Ogaden med hjälp av ONLF-gerillan, Johan Persson och Martin Schibbye, gripits av ethiopiska myndigheter och åtalades för terroristbrott. De har uppgivit att syftet med att ta sig in i Ogaden syftade till att få fram uppgifter om Lundin Petroleum AB. 

Dessa uppgifter har kunnat styrkas. Deras journalistiska arbete skulle ha kunnat bli besvärande för utrikesminister Bildt och den svenska regeringen, sägas det. 

Utrikesminister Carl Bildt har under åren 2000 till oktober 2006, då han utsågs till statsråd och utrikesminister, varit styrelseledamot i Lundin Petroleum AB.

Detta uppdrag har vid upprepade tillfällen inneburit att Bildt har hamnat i misstänkta jävssituationer och det har skadat förtroendet för svensk utrikespolitik. 

Det skriver Hans Linde och Jonas Sjöstedt (V), ledamot respektive ersättare i riksdagens utrikesutskott.

Beträffande andra ämnet på agendan i riksdagspartiernas utrikespolitisk debatt. Alså, heta ämnet Palestina :

Ska det påminnas om att F.N.s 1.a General Sekretäraren, 1946, var Normannen Trygve Lie, och 2.a F.N.s G.S. var Svensken Dag Hammarskjöld ! För så mycket världens nationerna tro på Nordisk neutralitet och rättvisan.

Förr, har alltid Sverige stödt ockuperade länder i sin kamp för självständigheten och mot imperialism, när det handlade såväll om Algerien, Vietnam eller Palestina.

Och vad hände nu med Sveriges utrikespolitiken ? Jo, den är oskiljbar från imperialist ländernas U.politik.                                                                                                                    Se och döm själv ! Den 31 oktober 2011, i UNESCO i Paris, var det omröstning om Palestina kunde blir medlem eller ej i UNESCO!

Av de stater som deltog i omröstningen röstade 107 ja, 52 avstod och endast 14 röstade nej, bland dem Sverige. De 13 andra nej röstande länder var Israël, Kanada, USA och USA ”kolonier” (USA betala dem årligen bortåt 800 tusen dollars var): Palau (450 km2,  50 tusen invånar), Samoa (2900 km2, 188 tusen invånar), Vanuatu (14000 km2,  200 tusen invånar), Solomon (40.000 km2,  350 tusen invånar). Och vissa länder som är skuldiga USA en tjänst som Tysland, Österrike, Czech republik, Holland och Litauen.

Chocken för det Palestinska folket kan förklaras. Palestinier är vana med Olof Palmes stöd, de är vana med Ingvar Carlssons, Göran Perssons och Anna Linds uttalanden om Palestinskas frågan. 

UD-Robert Rydberg förklarade Sveriges ställningstagande i Unesco i Paris den 31 oktober. Den går ut att Sveriges hållning till palestinierna inte kan avläsas av nejrösten i Unescoomröstningen.

Den nejrösten ska ses mot bakgrund av den valda tidpunkten och inte som ett ställningstagande i sak, heter det.

Men alla kan förstå att det där är bara politisk snack. Annars vad ha den ”valda tidpunkten” med ärendet att göra?

I dag har utrikesminister Carl Bildt möjlighet att ge besked om regeringens position.

Han säga att det är inte rätt tidpunkt att erkänna Palestina idag.

Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt sjunde decennium, sen 1942.

Den 29 november 1947, ha FN:s generalförsamling antagit resolution 181(II) som innehöll delningsplanen för Palestina mellan Araber och Judar. Därmed föds Israël staten, enda Stat som ”tillverkades” av F.N.

Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till frihet och ett tryggt liv. Stridigheterna och fattigdomen har drabbat befolkningen hårt. Alla har ett ansvar att avstå från våld och inleda förhandlingar. Israel som den starkaste parten har ett särskilt stort ansvar. Ockupationen av Palestina och östra Jerusalem samt ockupationen och blockaden av Gaza måste upphöra för att en varaktig fred ska uppnås.

I dag är regeringen splittrad och Sveriges röst för fred har tystnat.

Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och i världen. Demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna ska utgöra vår utrikespolitik. Dessa hörnstenar har tyvärr hittills vägt lätt när regeringen gör sin bedömning om man ska godkänna Palestinas rätt till sin mark.

Frågan om ett Palestinskt medlemskap i FN är aktuell och kommer att avgöras i närtid. Folkrättsligt finns tre huvudsakliga kriterier som ska vara uppfyllda för att ett erkännande ska kunna göras. I stora drag handlar dessa kriterier om att det ska finnas ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll.

De två första kriterierna är uppfyllda och trots den långvariga israeliska ockupationen anser nu FN:s koordinator att palestinierna har möjligheter att uppfylla kontrollkriteriet. Dessutom anser internationella valutafonden IMF att den palestinska myndigheten är fullt kapabel att hantera ekonomin som en oberoende stat. Att neka palestinierna stöd för ett erkännande innebär att beslutsrätten om ett fritt Palestina ges till ockupationsmakten, vilket vore ett orimligt förhållningssätt från svensk sida.

Trots att konflikten i Mellanöstern är en av de viktigaste som FN har att hantera, saknar den svenska regeringen ett klart besked om hur Sverige kommer att rösta i FN:s generalförsamling.  

Under hösten röstade regeringen dessutom oväntat och som enda nordiskt land nej till ett palestinskt medlemskap i FN-organet Unesco. Av de stater som deltog i omröstningen röstade 107 ja, 52 avstod och endast 14 röstade nej. Sveriges nej sände mycket förvirrande signaler, inte minst i Mellanöstern. Ytterligare ett nej i FN:s generalförsamling skulle skada Sveriges anseende än mer, och minska vår möjlighet att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern.

Att som regeringen hänvisa till de avstannade fredsförhandlingarna är i detta läge tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar dessa. Ett erkännande av Palestina och medlemskap i FN är inget alternativ till fredsförhandlingar. Tvärtom kan fredsförhandlingar efter ett erkännande ske mellan två erkända stater.

Regeringens hållning innebär i praktiken att Israel ges beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en orimlig politik som inte leder till fred eller trygghet, varken för israeler eller för palestinier. Vi kräver att regeringen klargör att Sverige kommer att rösta för ett medlemskap för Palestina i FN och att den därefter skyndsamt förbereder ett svenskt erkännande av staten Palestina.

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin kritiserade skrivningarna i regeringens utrikespolitiska deklarationen för att vara ”otroligt vaga”.

- Vi ser en regering som är paralyserad, som inte klarar av att visa riktning och vilja av ett enda skäl. Den är otroligt splittrad, sade Ahlin.

Han pekade på att vice statsministern, folkpartiledaren Jan Björklund, sagt att Sverige inte kan erkänna staten Palestina förrän det finns ett fredsavtal med Israel.

Det är hål i huvudet. Att låta ockupationsmakten Israel bestämma när Sverige ska erkänna staten Palestina, det är hål i huvudet, sade Ahlin.

Urban Ahlin krävde ett ja eller nej från Bildt på frågan om Sveriges hållning är att det krävs ett fredsavtal innan Sverige kan erkänna staten Palestina.

Också Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson Bodil Ceballos angrep regeringen för att föra, som hon beskrev det, en obegriplig linje när det gäller frågan om att erkänna Palestina.

- Ett erkännande av staten Palestina är ett nödvändigt steg på vägen. Det är helt obegripligt att Sverige röstade nej till Palestina i Unesco, sade Ceballos och konstaterade att över hundra stater röstade ja, 52 avstod och 14, däribland Sverige, röstade nej.

Utrikesminister Carl Bildt svarade att Sverige sedan länge har en tydlig linje när det gäller erkännande av stater och det är att en regering ska ha kontroll över sitt territorium.

- Bortse inte från att den yttersta makten ligger hos den israeliska armén, sade Bildt.

Ahlin tolkade svaret som att regeringens linje inte är att det krävs ett fredsavtal innan Palestina kan erkännas, utan att Sverige ska utgå från de tre folkrättsliga kriterierna: det ska finnas ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll.

Statsminister Fredrik Reinfeldt, på besök i Vindeln, kommenterade också den utrikespolitiska debatten och kritiken från oppositionen om Palestina.

- Vi håller väl fast vid vad som är väldigt traditionell folkrättslig syn på erkännande av andra stater, nämligen att de ska ha full kontroll över sitt eget territorium. Det är ju inte fallet när det gäller Palestina, sade Reinfeldt till TT.

- Jag var själv på plats i FN:s generalförsamling i höstas när det var en stor diskussion om hur man skulle se på den mycket svåra Israel/Palestina-konflikten.

Vår utgångspunkt är ju att försöka finna former för en lösning där Israel och Palestina erkänner varandra och lever i samverkan med varandra. Och att vi också tycker att det är viktigt att hitta vägar tillbaka till en freds- och förhandlingsprocess som vi ju i hög utsträckning i dag saknar.

TT: Det blir alltså inget svenskt erkännande innan ett fredsavtal mellan Israel och Palestina är klart?

- Det viktiga är att vi överhuvudtaget får igång en process och att vi, tycker jag, behandlar erkännandefrågor på samma sätt, nämligen att ett av grundkraven är att man har kontroll över sitt eget territorium.

Ahlin påpekade att allt fler gör bedömningen att den palestinska myndigheten har förmåga att uppfylla även det tredje kriteriet.

Folkpartiets Fredrik Malm försäkrade att man står bakom en tvåstatslösning i Palestinakonflikten.

- Men en förutsättning för en långsiktig palestinsk stat, som överlever även dagen efter ett erkännande, är att det finns ett fredsavtal, sade Malm.

Centern tycker till skillnad från Folkpartiet att det är dags att erkänna Palestina.

Kerstin Lundgren (C) påminde om att när Israel utropade sig till självständig stat utan ett fredsavtal, så fick det nya landet ett snabbt erkännande från många länder, inklusive Sverige.

 Vad skulle en Svensk NEJ i FNs mot Palestinas medlemskap förändra ? Ingenting alls. För att minst 100 nationer (vilket är mer än majoriteten) ska förmodligen rösta ”JA”.

Den enda  oroligheten blir att Palestinierna, en del Araber och Afrikaner komma säkert att prägla Svenskarna som racister.

När Israel utropade sig till självständig stat utan ett fredsavtal, så fick det nya landet ett snabbt erkännande från många länder, inklusive Sverige .

När andra världskriget 1945 hade tagit slut, strömmade överlevande från Förintelsen in i Palestina för att söka sig ett nytt liv på en säkrare plats än vad Europa hade visat sig vara för judar.

På våren 1947 hade motsättningarna mellan judar och araber i Palestina blivit så stora och utsikterna för att komma överens om en delning av området syntes så små att britterna helt gav upp. De lämnade då över frågan till den nybildade världsorganisationen Förenta Nationerna. En kommitté UNSCOP – United Nations Special Committée on Palestine – tillsattes med uppdrag att ta fram ett delningsförslag som var så rättvist som möjligt och så genomförbart i praktiken som möjligt.

Förslaget innebar i stora drag, att en arabisk och en judisk stat skulle upprättas i den resterande delen av Palestina. Jerusalem skulle enligt förslaget ställas under internationell förvaltning. Meningen var då att araber och judar skulle leva sida vid sida med varandra under fredliga former. UNSCOP:s förslag presenterades för FN:s generalförsamling den 29 november 1947.

Det var under stor spänning som judarna i Palestina lyssnade till omröstningen i FN:s generalförsamling. En majoritet av FN:s medlemmar, 33 stater, röstade för förslaget. 13 av medlemsstaterna röstade mot förslaget, medan 10 stater lade ner sina röster. Därmed hade FN:s generalförsamling antagit resolution 181(II) som innehöll delningsplanen för Palestina.

Slutsatsen om dagens debatt :

Vad skulle en Svensk NEJ i FNs mot Palestinas medlemskap förändra ? Ingenting alls. För att minst 110 nationer (vilket är mer än majoriteten) ska förmodligen rösta ”JA” för.

Den enda  oroligheten blir att Palestinierna, en del Araber och Afrikaner komma säkert att prägla Svenskarna som racister och undvika handeln med Sverige.

Måste man påminna om att 1978, Jimmy Carter och hans FN ambassadör Andrew Young var nära att be FN om Palestinas medlemskap. 

Och att 20 år sen, 1998, Bill Clinton görde sitt allra besta  för att få en Palestinas Stat.

Och att George Bush sade till Palestinerna att de kunde be om FN medlemskap om hans "Road maps" gav inget resultat, år 2005.

Tiden går, Israel ockupationen blir bara bredare och värre, Palestinas land blir mindre, och snart blir det inget mark åt Palestinerna, om man måste vänta som Carl Bildt anser.

Bättre avstå, och låta Palestinerna sköta sitt, som de ha alltid gjort.

Nafredy